Hoppa till innehållet

Akrofoni

Från Wikipedia

Akrofoni (från grekiska ἄkρος, akros 'överst', 'ytterst' och φωνή, phone 'ljud') innebär att en bokstav eller ett tecken i ett skriftsystem har fått ett namn som börjar på det ljud som bokstaven representerar.[1]

Fenomenet är känt från utvecklingen av tidiga alfabetiska skriftsystem. Ett exempel är namnen på bokstäverna i det grekiska alfabetet, där namnen på bokstäverna börjar på samma ljud de representerar: alfa (α) börjar med ljudet /a/, beta (β) med /b/, gamma (γ) med /g/ och delta (δ) med /d/.

Historiskt ursprung

[redigera | redigera wikitext]

Modellen för akrofona alfabet återfinns i den protosinaitiska skriften och det efterföljande feniciska alfabetet. De protosinaitiska tecknen har samband med egyptiska hieroglyfer, där teckenformerna antas ha lånats från egyptisk skrift och fått fonetiska värden utifrån de semitiska ordens begynnelseljud.[2][3]

Bokstaven B utvecklades ur ett tecken som har kopplats till den egyptiska hieroglyfen O1, som föreställer en husritning. Den semitiska benämningen för "hus", rekonstruerad som *bayt eller bēt, börjar med /b/. Därmed kom tecknet att förknippas med ljudvärdet /b/. Denna tolkning brukar beskrivas som ett exempel på den akrofona principen.[4][5]

Tecknet förenklades därefter genom den alfabetiska skriftens utveckling och kom i det feniciska alfabetet att skrivas 𐤁 och kallas bēt. Därifrån utvecklades bland annat den grekiska bokstaven beta (Β, β) och den latinska bokstaven B (B, b).

Bokstaven bets grafiska utveckling genom historien
Skriftsystem Tecken / Bokstav Bokstavsnamn Ljudvärde
Egyptiska hieroglyfer
O1
pr (hus)
Protosinaitisk skrift bēt (skjul/hus) /b/
Feniciska alfabetet bēt /b/
Paleohebreiska alfabetet bēt /b/
Hebreiska alfabetet ב bet ("hus") /b/, /v/ (modern)
Grekiska alfabetet Β / β beta /b/ (klassisk), /v/ (modern)
Etruskiska alfabetet be /b/
Latinska alfabetet B / b be /b/
Futharken berkanan (”björk”) /b/