Dirichlets etafunktion
Inom matematiken, speciellt inom analytisk talteori, är Dirichlets etafunktion en viktig speciell funktion som definieras som följande Dirichletserie, som konvergerar för alla komplexa tal vars reella del > 0:
Denna Dirichletserie är precis serien för Riemanns zetafunktion förutom att termerna har alternerande tecken. Därför kallas Dirichlets eta-funktion ibland för alternerande zetafunktionen och betecknas med ζ*(s). Följande enkla relation gäller:
Etafunktionen kan även definieras som integralen
Eulerprodukt
[redigera | redigera wikitext]För gäller
Integralrepresentationer
[redigera | redigera wikitext]Det finns ett flertal integralrepresentationer för etafunktionen. Följande formler gäller för
Följande formel kan bevisas med hjälp av Cauchy–Schlömilchs transformation, som gäller för :
Följande formel av Ernst Lindelöf (1905) gäller i hela komplexa planet om man tar det principiella värdet av logaritmen.
Följande formel bevisades också av Lindelöf:
En generalisering valid för och alla
Genom att låta får man formeln
En annan integral är
För alla gäller
Serierepresentationer
[redigera | redigera wikitext]Funktionalekvation
[redigera | redigera wikitext]Etafunktionen satisfierar funktionalekvationen
Speciella värden
[redigera | redigera wikitext]Några specialfall av etafunktionen kan skrivas i sluten form:
och i allmänhet för positiva heltal n
Några värden för udda argument är
Derivata
[redigera | redigera wikitext]Etafunktionens derivata är
- .
Numeriska algoritmer
[redigera | redigera wikitext]Peter Borwein har härlett en effektiv metod för numerisk räkning av etafunktionen. Om
är
där för gäller för feltermen γn
Generaliseringar
[redigera | redigera wikitext]Etafunktionen är ett specialfall av polylogaritmen
vilket gör den även ett specialfall av Lerchs transcendent:
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Dirichlet eta function, 13 december 2013.
- Jensen, J. L. W. V. (1895). L'intermédiaire des Mathématiciens II: sid. 346.
- Lindelöf, Ernst (1905). Le calcul des résidus et ses applications à la théorie des fonctions. Gauthier-Villars. sid. 103. https://archive.org/details/lecalculdesrsid00lindgoog
- Widder, David Vernon (1946). The Laplace Transform. Princeton University Press. sid. 230. https://archive.org/details/laplacetransform0000davi_u7b1
- Landau, Edmund, Handbuch der Lehre von der Verteilung der Primzahlen, Erster Band, Berlin, 1909, p. 160. (Second edition by Chelsea, New York, 1953, p. 160, 933)
- Titchmarsh, E. C. (1986). The Theory of the Riemann Zeta Function, Second revised (Heath-Brown) edition. Oxford University Press.
- Conrey, J. B. (1989). ”More than two fifths of the zeros of the Riemann zeta function are on the critical line”. Journal für die reine und angewandte Mathematik 399: sid. 1–26. doi:.
- Knopp, Konrad (1990) [1922]. Theory and Application of Infinite Series. Dover. ISBN 0-486-66165-2. https://archive.org/details/theoryapplicatio0000knop_w8t7
- Borwein, P., An Efficient Algorithm for the Riemann Zeta Function, Constructive experimental and nonlinear analysis, CMS Conference Proc. 27 (2000), 29–34.
- Sondow, Jonathan (2002). ”Double integrals for Euler's constant and ln 4/π and an analog of Hadjicostas's formula”. Amer. Math. Monthly (112 (2005)): sid. 61–65, formula 18. https://arxiv.org/abs/math.CO/0211148.
- Sondow, Jonathan. ”Zeros of the Alternating Zeta Function on the Line R(s)=1”. Amer. Math. Monthly (110 (2003)): sid. 435–437. https://arxiv.org/abs/math/0209393.
- Gourdon, Xavier; Sebah, Pascal (2003). ”Numerical evaluation of the Riemann Zeta-function”. http://numbers.computation.free.fr/Constants/Miscellaneous/zetaevaluations.pdf.
- Amdeberhan, T.; Glasser, M. L.; Jones, M. C; Moll, V. H.; Posey, R.; Varela, D. (2010). ”The Cauchy–Schlomilch Transformation”. https://arxiv.org/abs/1004.2445. p. 12.
- Milgram, Michael S. (2012). ”Integral and Series Representations of Riemann’s Zeta Function, Dirichlet’s Eta Function and a Medley of Related Results”. https://arxiv.org/abs/1208.3429.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Dirichlets etafunktion.