Jeff Baxter

Jeff "Skunk" Baxter, född 13 december 1948 i Washington, D.C., USA, är en amerikansk gitarrist och pianist, samt militär rådgivare, främst känd för sitt medlemskap i musikgrupperna Steely Dan och The Doobie Brothers på 1970-talet. Som medlem i The Doobie Brothers är han sedan 2020 invald i Rock and Roll Hall of Fame.^[1][2]

Han började spela piano som femåring, och gitarr då han var nio år. Efter studier vid bland annat Boston University började han mot 1960-talets slut spela in musik professionellt. Från 1972 var han en av originalmedlemmarna i Steely Dan och medverkade på gruppens tre första studioalbum Can't Buy a Thrill, Countdown to Ecstasy och Pretzel Logic. Han spelade gitarrsolot på gruppens största hitsingel "Rikki Don't Lose That Number" 1974. Han lämnade därefter gruppen för att bli medlem i The Doobie Brothers samma år. Det var Baxter som föreslog att Michael McDonald skulle ta över som sångare i gruppen efter att Tom Johnston av hälsoskäl behövt lämna den. Med Baxter i gruppen gav de ut framgångsrika album som Takin' It to the Streets (1976) och Minute by Minute (1978), som innehöll Billboard Hot 100-ettan "What a Fool Believes".

Baxter lämnade Doobie Brothers tidigt 1979. Han kom sedan att spela med en mängd kända amerikanska musiker. 1982 medverkade han på ett album av Spirit. Under 1980-talet producerade han även album för artister som Carl Wilson, Nils Lofgren, The Ventures och Bob Welch.

Senare har Baxter även verkat som rådgivare till amerikanska kongressen i försvarsfrågor, särskilt rörande missilförsvar. Han blev under 1980-talet intresserad av detta genom en slump då han arbetade med teknologi för musik.^[3]

2022 gav han ut sitt första album som soloartist, Speed of Heat.^[4]

• Jeff Baxter på Allmusic (på engelska)